Måndag igen!
Kände mig lite nere idag (kan bero på att jag sover på soffan nu för tiden) och ville bli uppmuntrad. Hittade då ett brev jag fått läsa en gång, skrivet av min rara kusin Tessan. När man är lite nere och läser några varma rader så känns det med ens varmt i kroppen igen:)
Tänk vad några rader faktiskt kan göra... jag ska bannimej skriva ett litet brev till alla mina nära och ge dem när jag ser dem nästa gång. Alla behöver ett sådant brev.
Brevet av Tessan var till nån tävling.
Vi vann inget pris men för mig är det värt så mycket så jag fullkomligt skiter i alla materialistiska vinster!
Länge leve kärleken!
Sen har jag en undran över folks fördomar... jag vet att jag väljer att se ut som jag gör och därmed anstränger jag mig lite mer varje dag. Det verkar märkligt att tatueringar skulle vara mer okej än piercingar. En tatuering kommer sitta där hela livet och nötas i färger. En piercing sitter där, likadan, tills du väljer att plocka bort den. HellO?
Jag upplever mestadels positivt bemötande men ibland händer det att någon säger något, för mig, opassande. Jag har lovat mig själv att alltid minnas att det handlar om folks okunskap. Att se ut som jag är ett val jag gjort. Precis som en bohem kanske vill ha en... långkjol?
Om någon säger: Varför ser du ut så där? Då säger jag aldrig: Varför har du på dig den tröjan? Något sånt vore oförskämt?
Allt handlar om att inte sänka sig till samma nivå, det gäller att stå över allt sånt tjafs. Jag är inte Gud som säger hur man ska se ut, hur man ska tänka eller hur man bör bete sig - jag är jag, liksom du är du. Det är just det som är det vackra.
Man kan ha vänner i alla "grupper". För att jag ser ut på ett visst sätt avslöjar ju inte så mycket om min själ. Den kan jag dela med genuina människor... från professor till bonde.
Till er som väljer att stå för vem ni är och vågar sticka ut ur stora massan eller inte: Tack gode gud! Färga världen.
Den dagen jag ska gömma mig i stimmet så beror det på något viktigare än min jagbild helt enkelt!
Den här monologen skulle kunna fortlöpa i all fortsättning...
Hade varit roligt med lite kommentarer här, hur upplever ni fördomar ute i samhället?
Puss!
Fördomara dom finns, och även om jag själv tycker att jag är ganska fördomsfri så kommer jag ofta på mig själv att skapa en uppfattning av någon eller något som jag inte har en aning om. Det är tråkigt men sant. Men något jag har lärt mig är att strunta i är vad folk tycker och tänker om mig, jag är den jag är, och det är underbart att känna så!
Haha!
Fördommarna är stora hos folk och fä!!
Trust me im swedish.. :)
Fördommarna är vad som gör oss till svenskar tror jag.
Om någon frågar mig varför jag tex piercade tungan så säger jag bara kort "För att man kan".. då har dem oftast inte så mycket mera svar på det.
alltså, det där du skrev om fördomar om tatueringar & piercingar. jag håller helt med om det. likadant som att en del tillåter sina barn att vid 15-17 års ålder tatuera sig men inte pierca sig. Tatuera sig gör väl i regel rätt mycket ondare med för den delen ? men den sitter ju där hela tiden, som du säger. piercing går att ta bort. förstår mig inte på dagens samhälle, haha ! Hur folk tänker o.dy !
Jag tycker du är vacker! Din karisma strålar. Jag tycker personligen att människor som vågar stå för den de är och klär sig som de känner för är de mest spännande och intressantaste.Vem vill vara som "alla" andra när man kan vara sig själv?
