pistolero

Jag är tillbaka i verkligheten igen.
Vi har slitit blod, svett o tårar med nya lokalen och den överhängande tidspressen. Men när klockan var vid midnatt förra onsdagen svabbade jag golven för första gången i vår nya lokal.
Vi var redo att möta världen! Fantastiskt.
Arbetsdagen slutade med några stora öl på terassen. Snart var vi bra i gasen allihop och insåg att vi firade studenten och sången skränade högt: För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten - fy fan va vi e bra!
Jag kan tillägga att jag aldrig tog studenten och när jag väl skramlat ihop högskolekompentensen så fick jag iaf en trasmatta av min mor:)

Jag menar inte att låta bitter. Det fanns nämligen en tid i mitt liv då jag önskade mig just den trasmattan. En tid då jag slet med två små barn och minimala studiebidrag. Då är fanimej en trasmatta en lyx!

Hur som helst. Vi hade en invigningsfest i lördags då. För att fira in den nya lokalen och rensa ut gamla energier.
De som kom på denna fest är ett gäng underbara människor. De som fått mig dit jag är idag och de som gett detta inlägget rubriken. Jag är så himla lyckligt lottad att få vistas i Er närhet. Jag ser att min vänkrets är av mycket hög kaliber och det gör mig sketagla'! Rakt av.

Festen urartade nog (?) inte men jag vaknade med blåmärken. Jag har en tendens att visa min vänner lite fysisk kärlek när jag dricker. Åhå, misstolka ej! Jag brottas alltså. Hehe.

Jag ska hinna med lite beställningar här och får lov att återkomma med lite mer bokstäver senare;)

Kram!