Höst 2010
Har fått för mig att jordens undergång KAN ske december 2012 så det gäller att ta vara på tiden och göra det man verkligen vill medan man kan!
Har läst en del om detta och vill ju inte tro att det blir så - men en sån sak får en ändå att fokusera på det man vill göra med sitt liv. Det är positivt. Man borde inte slösa bort en massa år på att sitta fast i ekorrhjulet och inte känna att man utvecklas nånstans. Det sista jag vill tänka innan jag dör, är att jag har iaf levt och gjort det jag ville med mitt liv!
Jag vill utveckla mitt målande och ritande. Jag vill lära mig att tatuera. Om jag inte anstränger mig kommer det inte att bli så. Man måste ibland sätta ord på det man vill för att bekräfta sanningen för sig själv och ge den jordfäste. Nu har jag gjort det och är beredd på att det kommer ta flera år.
Livet för övrigt är ganska stilla, studion rullar och vi har gästartister varje månad - vilket är väldigt kul och bra för energierna i studion. Jörgen och jag har väl inte skrattat på länge, men vi har heller inte umgåtts eller festat ihop på väldigt länge. Jag har inte varit partysugen på ett år, tror jag. Sånt går väl i vågor och tur är väl det. När man blir ett ras i 2 dagar och en klump av ångest i magen ska man nog inte konsumera alkohol för ofta...
Sommaren tillbringade jag på landet med hästar och hundar och en nyfunnen vän. Det är jag tacksam för. Jag har en förmåga att bli väldigt intensiv i mina relationer och umgås väldigt mycket och nära en viss tid. Det gäller både i kärlekslivet och vänskapslivet. Jag har lätt att bli tajt med folk helt enkelt. Kanske för att jag är en öppen person till min natur och när jag gillar nån så vill jag verkligen ta vara på det. Kanske är det nåt som sitter i sen mina år som backpacker. Man får inte låta dagarna gå till spillo om man inte vet hur mycket tid man har eller hur länge man ses. Som backpacker kunde man vara bästis med någon för en dag - för att sen aldrig mer ses eller höras. (då fanns inte FB) Känslan av att alltid bli själv var ibland lite jobbig, men glädjen över att få uppleva mötet gav ändå alltid mer.
Det kan varit därför jag nästan gift mig flera gånger och i flera länder! Hehe
Den här känslan att alltid bli ensam är något jag alltid tyckt var jobbigt men också något jag utsatt mig själv för många gånger - allt för att hitta hem inom mig själv.
Hur som helst!
Nästa vecka kommer Robert från www.trueskin.se och gästjobbar hos oss! Ser vi fram emot:)
Ha det bra i höstrusket:)¨
Kram Cia
