Kiss o bajs överallt!
Hejsan!
Det var minsann dålig uppdatering på den här bloggen hehe!
Kommer liksom i svängar det här med att skriva lite... precis som med allting annat i mitt liv...
Vi har haft Brian tatuerande hos oss i två veckor, han var en riktig rackare.
Det ena försvinnandet efter det andra och ute och flörtade hela nätterna. Ja, man känner sig lite gammal. Går man ut ett par gånger i månaden tar det 2-3 dagar att bli frisk igen! Det är ju helt galet och ett fruktanssvärt sätt att slänga bort tid av livet på - baksmälla.
Nej, man borde komma på ett berusningsmedel utan biverkningar, eftersom alla ändå verkar behöva rensa skallen med ett rus ibland?
Semesterveckan tillbringades i bohus skogar med hundar (7 st), barnen och sambon.
Det var gött och kanske nyttigt för förhållandet som knakat lite i fogarna den senaste tiden. Det är ju inget nytt att det knakar dock, har det gjort fram och tillbaks senaste året minst. Men man får ta en dag i taget, och jag är av sådan uppfattning, att det finns inget grönt gräs på andra sidan. Leva ensam är inte min starka sida heller, tror jag. Jag är alldeles för sällskapssjuk och behöver mycket närhet och ömhet (och sex) för att må bra.
Mina hundvalpar växer och frodas - och kissar o bajsar!
De är nu 5 veckor och riktigt busiga. De finns till salu btw.
Jörgen kan inte släppa sitt "moment" med en av valparna i fredags... då han döpte honom till Pudas och sa: kom till pappa;) hehe kanske han är redo att ta steget till föräldrarskap och ansvar...
Annars rullar allt på i vanlig och ovanlig ordning.
Finns fortfarande en massa innelåst kreativitet och hjärnan pumpar för att få ut det i någon form av galenskap eller briljans - sak samma:)
Ibland får man känslan av att öppna huvvet och släppa ut trycket. Ibland funkar shopping, frisyrbyte, tatuering, piercing osv. Men det är oftast bara en tillfällig lösning - därför man ser ut som man gör och försöker förändra sig konstant för att underhålla sig själv på något sätt... märkligt är det. Jag ser på vänner och kan helt enkelt inte förlika mig med att ha tex samma frisyr år ut och år in... det kan vara nån typ av diagnos jag har? Nån bokstavskombination kan man nog passa in på - men tills vi vet mer om det så diagnosiserar jag mig själv till NTV.
Normal tills vidare:D
Här e Jörgens favvo:
En annan favvo:
Puss o kram!
Det var minsann dålig uppdatering på den här bloggen hehe!
Kommer liksom i svängar det här med att skriva lite... precis som med allting annat i mitt liv...
Vi har haft Brian tatuerande hos oss i två veckor, han var en riktig rackare.
Det ena försvinnandet efter det andra och ute och flörtade hela nätterna. Ja, man känner sig lite gammal. Går man ut ett par gånger i månaden tar det 2-3 dagar att bli frisk igen! Det är ju helt galet och ett fruktanssvärt sätt att slänga bort tid av livet på - baksmälla.
Nej, man borde komma på ett berusningsmedel utan biverkningar, eftersom alla ändå verkar behöva rensa skallen med ett rus ibland?
Semesterveckan tillbringades i bohus skogar med hundar (7 st), barnen och sambon.
Det var gött och kanske nyttigt för förhållandet som knakat lite i fogarna den senaste tiden. Det är ju inget nytt att det knakar dock, har det gjort fram och tillbaks senaste året minst. Men man får ta en dag i taget, och jag är av sådan uppfattning, att det finns inget grönt gräs på andra sidan. Leva ensam är inte min starka sida heller, tror jag. Jag är alldeles för sällskapssjuk och behöver mycket närhet och ömhet (och sex) för att må bra.
Mina hundvalpar växer och frodas - och kissar o bajsar!
De är nu 5 veckor och riktigt busiga. De finns till salu btw.
Jörgen kan inte släppa sitt "moment" med en av valparna i fredags... då han döpte honom till Pudas och sa: kom till pappa;) hehe kanske han är redo att ta steget till föräldrarskap och ansvar...
Annars rullar allt på i vanlig och ovanlig ordning.
Finns fortfarande en massa innelåst kreativitet och hjärnan pumpar för att få ut det i någon form av galenskap eller briljans - sak samma:)
Ibland får man känslan av att öppna huvvet och släppa ut trycket. Ibland funkar shopping, frisyrbyte, tatuering, piercing osv. Men det är oftast bara en tillfällig lösning - därför man ser ut som man gör och försöker förändra sig konstant för att underhålla sig själv på något sätt... märkligt är det. Jag ser på vänner och kan helt enkelt inte förlika mig med att ha tex samma frisyr år ut och år in... det kan vara nån typ av diagnos jag har? Nån bokstavskombination kan man nog passa in på - men tills vi vet mer om det så diagnosiserar jag mig själv till NTV.
Normal tills vidare:D
Här e Jörgens favvo:
En annan favvo:
Puss o kram!
Kommentarer
Trackback