pistolero

När man har lite ont i magen inför ledigheter - då har man ett för jäkla bra jobb alltså:)

Man kan vakna till regn och känna sig extra trött ibland, då går man raka vägen ut i regnet och promenerar med två toppenbruttor och sedan  får man gå till studion.
Då börjar solen plötsligt skina och kunderna ler.
Man får en ny liten tatuering av någon galning - som bott i ett träsk i Filippinerna för tevesakens skull. (Ja, det kunde väl varit för en miljon kronor också kanske...)
Snart är klockan massa och man får vara med sina barn. Där är man inte alltid förstahands-valet längre... "Kom o mys me mamma lite nu!"  "Men sluuta, jag ska ut med kompisar - och jag ska spela!"
Försynt tar man sig en liten "brottningskram". Egentligen mest för att klämma lite där bäbishull en gång fanns - nu förbytt till stenhårda fotbollslår...

När små problem är stora problem i ens värld - ja, det är då man ska slå sig själv på käften och sluta klaga inför andra människor.
Det är dock lustigt det där, att oavsett graden av problemet så känns det lika stort i förhållande till ens egen lilla världsuppfattning.
Tex jag gnäller över att min hund löper och käkar upp sina skydd - usch! Menshund.
Sedan sätter man på teven och ser nån fet jäkel som inte lämnat sin säng på 5 år!
What's up with that lixom?
Människor är konstiga.
Komplicerade och egoistiska.
Jag älskar människor, hade jag inte haft ett så suveränt jobb som jag redan har, hade gärna forskat om människor. Jaja, jag pratar inte om fysiska attribut hos människan nu då - det tror väl iofs de flesta av er som läser kanske, så nog om det;)

Jag lägger upp bildbevis på RobinsonErikas allra första tatuering (på min, redan sönderkarvade kropp) här imorgon.... så på återseende då!

Puss Cia